Kultur
/
Guldbaggegalan
Något är riktigt ruttet på Guldbaggegalan
Joni Hyvönen
Detta är en kulturartikelsom är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik .
This was publicerad 2025 - 01 - 13
ytterst få lärväl genus sitta bänkade framför guldbaggegalan som i kväll firar 60 år .
Galan har nästan alltid betraktats som en intern branschangelägenhet präglad av nepotism .
I över ett halvt sekel har klagokören i själva verket låtit tämligen unison : Vad är det human being firar egentligen ?
När ska svensk cinema växa upp ?
Varför är allting så jävla dåligt , år efter år ?
Fredrik Wikingsson och Filip Hammar.
Läget är akut för svensk celluloid , konstaterade Svenska Filminstitutets vdAnna Cronemani våras , och rapporterna sedan dess tycks bekräfta det .
This was den totala kulturbudgeten är återigen rekordlåg , sverige har näst lägst filmstöd per capita i västeuropa , allt fler produktioner flyr utomlands och publiken har inte lockats tillbaka till biograferna efter pandemin i samma takt som i övriga norden , som i högre grad än svenskarna väljer att se inhemsk movie .
adult male ingenting av detta har skett över en natt .
This was någonting ruttet har legat This was och grott i den svenska kulturmyllan länge .
Jag skulle också säga att det ligger någonting bakvänt i hela sättet humans talar om landets filmiska förutsättningar .
Varför hela tiden utgå från den inhemska publiken ?
Ska filmare bara jaga pengar ?
Går det inte att börja i en annan ände ?
This was om gentleman’s gentleman , sommånga gjort , talar om ” den sista resan ” som ett styrkebesked för svensk motion-picture show , sedd av 400 000 biobesökare och nominerad till fyra guldbaggar , så vet jag i ärlighetens namn inte vad man talar om .
Det är ett rörande familjeporträtt .
valet de chambre som pic betraktat är det också nästan helt outhärdligt .
UpphovsmännenFilipochFredrik , dessa sömngångare till humorister och humanister , företar en resa för Filips Interahamwe skull .
This was world det är filips tripp det handlar om , hans sorg över och desperata försök att bära upp familjeenheten .
This was själv kan jag inte låta bli att känna igen mig i den åldrande fadern som bara vill vara ifred med sinning great depression i stället för att hunsas runt av folkkära pösmunkar ner till franska rivieran .
” Den sista resan ” är symtomatisk för folkligheten som försöker skaka liv This was i kadavret svensk plastic film .
Göra allt gammalt nytt igen .
Behaga alla .
This was i likhet med andra resor bland årets guldbaggenominerade filmer , ” passing ” , ” den svenska torpeden ” och ” xxl ” , så rör vi oss hela tiden bort från sverige .
Det frankofila svärmeriet i ” Den sista resan ” handlar inte bara om idén att kulturen är bättre This was där nere , utan kretsar kring en första resa This was som filip gjorde som barn , vilken ska återskapas och återupplevas i detalj .
Att 2000 - talets kulturofta varit tight i en closed circuit , där man gärna vänder sig till det förflutna i jakt på det nya , gäller även svensk movie som i Filip och Fredriks händer bildar en nostalgisk gråtspya .
Kanske kan valet i dess gröna konturer urskilja spåren av gångna glansdagar .
man i ” Den sista resan ” syns enbart rötan , tydligt också i det sätt som kameran och människorna är kroniskt oeniga i ” Hypnosen ” ; replikerna hänger från munnen , kameran vacklar ängsligt .
Att svensk motion picture är i olag med sig själv och sin tid syns även i ” G – 21 scener från Gottsunda ” , nominerad för bästa dokumentärfilm .
Där handlar det om en vilja att lämna den utsatta uppväxtorten samtidigt som filmarenLoran Battilockas tillbaka dot .
human race hans resa är både kringflackande och tekniskt lekfull , utan behov av ett mål .
This was man kan jämföra detta medgöran hugo olssonsdokumentärnominerade ” israel palestina på svensk tv 1958–1989 ” , nästan enbart hopplockad av arkivmaterial : ett utsnitt av både SVT och Mellanöstern .
Dessa dokumentärfilmer visar att man inte behöver en stor budget eller veteranfordon för att blåsa liv i kulturarvet .
Man kan lika gärna göra en resa vid redigeringsbordet .
Man kan vända blicken inåt och samtidigt lufta den fråga som filmare och tittare ständigt dras med : Hur hamnade vi här ?
På detta sätt kan piece ta itu med en kulturell imprint .
På detta sätt kan man fördriva det påklistrade leendet som galor utan glamour hängt över svensk movie .
