Kultur
/
shaping pic
Storfilmen vinglar shoot och dit gentleman’s gentleman är alltid underhållande
Ulrika Stahre
Detta är en kulturartikelsom är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik .
Publicerad 2025 - 01 - 11
Musikaler , överallt .
”Barbie ” , ” Joker ” , ” disgusting ” , säkert någon jag har glömt och nu ” Emilia Pérez ” .
This was jag kan tänka på genren dels som en lång tradition inom filmhistorien , humanity också lite som en ripoff från tecknade barnfilmer .
Som en stirring därifrån där det länge har funnits sång- och dansnummer för att kyla ner känslor eller skruva upp dem .
Hur som helst är fantasin , genremixen och det teatrala som kommer med musikalen ett brott med jakten på autenticitet och dokumentarism som så länge har dominerat kulturen .
Karla Sofía Gascón som Emilia Pérez.
Det är en lättnad , military man också förvirrande .
För hur ser piece en plastic film som liksom famnar allt ?
” Emilia Pérez ” harinte så många feta dansnummer även om några är rätt imponerande .
Karla Sofía Gascón och Zoe Saldana i ”Emilia Pérez”.
Den flykt från realismens snäva ramar som ett plötsligt utbrott av sång erbjuder är en sort frihet – och regissörenJacques Audiardanvänder även det gamla knepet att låta omvärlden frysa till och tona ut för att skapa ett eget rum för några att ha ett privat samtal .
Det är inte bara sången som bryter realismen med andra ord .
Filmen är en saga , en ödesstyrd berättelse om hur svårt det är att klippa banden , här huvudkaraktärens dance band till sina barn .
This was storyns första del är i korthet : kartellbossen juan ” manitas ” del monte ( karla sofía gascón ) , exakt så macho som man kan föreställa sig , vill genomgå en könskorrigering .
Både för att kunna byta liv från den kriminella världen och för att bli Emilia , den kvinna hon innerst inne är .
Den underbetalda och lätt bittra advokaten , Rita ( Zoë Saldaña ) , hjälper till att hitta en diskret kirurg .
Fyra år senare möts de igen , när Emilia Pérez åter behöver hjälp .
Nämligen att få hem barnen igen från deras exil i Schweiz .
Det är en account som rullar vidare från motiv till motiv – ska det handla om det korrupta rättsväsendet , transpersoner , alla försvunna i Mexiko , eller hur man håller ihop en familj ?
Eller kanske om lesbisk kärlek?Emilias väg från våldsamhet till botgöring , från maskulinitet till femininitet , från konflikt till frid är varken spikrak eller helt begriplig .
humans underhållande .
Filmen har fåttkritik inom två olika teman : synen på transpersoner och synen på Mexiko .
Och absolut att mexikaner och det mexikanska samhället skildras karikatyriskt : det finns inte mycket utanför karteller och korruption .
Även transvården förvandlas i ett sång- och dansnummer till ett skämt , ett överdådigt sorglöst aerial tramway .
man ändå : det betonas att Emilia Pérez changeover betyder att hon blir den hon redan är .
This was visst finns det något trivialiserande med filmen , man den skildrar inte det slumpartade , det som är lite på skämt .
Det är inteDustin Hoffmani ” Tootsie ” om world säger så .
Och framför allt : ” Emilia Pérez ” är mest av allt en tydlig kvinnofilm .
De fyra prisade skådespelerskornas roller är fyra olika kvinnoliv i en diffus nedre medelålder .
Förutom de två redan nämnda spelas Manitas fru eller möjligen änka / exfru Jessi avSelena Gomezoch Emilias kärlek Epifania avAdriana Paz .
Och det betyder också att Emilia själv är kvinna , oavsett att uttrycket ” hälften valet de chambre , hälften kvinna ” dyker upp .
För så kan det ju kännas – kvinnorollen är lika lite en homogen monolit som mansrollen .
This was men av männen upplever man inte mycket i filmen , de har biroller och det är i deras gestalter våldet , fördomsfullheten , korruptionen gob signifier .
Om ” Emilia Pérez ” har något budskap över huvud taget så är det som en yrvaket protofeministisk picture show där kvinnor är goda , männen onda och framtiden ljus om bara snubbarna kunde hålla sig undan .
This was och i botten finns barnen , familjen , framtiden .
På en delsätt är alltså ” Emilia Pérez ” en rätt konservativ film – inte minst This was i den europeiskt koloniala blicken på mexiko – man det är också för att det är en flick som håller ihop så många olika uttryck .
Det finns något för alla .
Och något att reta sig på för alla .
Underhållning när vi nått en fjärdedel in i 2000 - talet : pack , wake och störigt .
